Vänner vi levt med och aldrig glömmer

Regnbågsbron

 


Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord... Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro. Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner,
där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.

Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig.

De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran...
Hennes blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hennes kropp att skälva. Plötsligt störtar hon iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hennes ben bär henne, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar hon dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hennes älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt.

 

Om minnen vore trappor
Och tårarna en stig
Skulle jag gå upp till himmelen och hämta dig!

Molly

 Molly, av rasen tervueren, skulle komma att bli min andra servicehund som tog över efter Ronja.
Tiden stod aldrig still med Molly - full av liv och glädje tog hon varje dag som kom.
Vi tävlade några gånger men det där med att ligga still och framförallt TYST i två minuter medan matte står en bit ifrån - VARFÖR DÅ??? Vi lyckades ta ett förstapris i lydnadsklass I.
Molly fick ont i sin rygg samtidigt med att hon blev väldigt stressad över det mesta som inte var invant och rutin.
Tyvärr fick Molly också lämna oss allt för tidigt men under de dryga nio år vi delade kom hon att ta en stor plats i våra hjärtan.
Lika vacker som hon var på utsidan - lika vackert var hennes hjärta!

Jag kommer aldrig att komma över att jag inte kunde hjälpa henne till ett bättre liv! Texten nedan skrev jag till Molly på min blogg:

      Du fanns alltid där vid min sida:

Redo att ge en hjälpande tass närhelst jag behövde
Redo att busa - och aldrig tog du hårt i mig
Redo att slicka tallriken ren efter min middag
Redo att köra in ditt huvud mellan mina knän för lite gos och mys
Redo att med din lena tunga slicka mina tårar
Redo att ligga i sängen och äta ostbågar tillsammans med mig när jag läste en bok
Redo att tala om att här vaktade du
Redo att kramas och lägga din mjuka nos mot min nacke
Redo att jaga ekorrar
Redo att gå FOT vid min sida med viftande svans
Redo att leta godis i skogen med stor energi
Du var redo till allt i vårt liv tillsammans.

Men någonstans på vår väg blev det fel - du var fortfarande en underbar kamrat, du kunde bara inte hantera allt som hände i ditt liv.
Någonstans blev Livet bara för mycket för dig.

Tillsammans gick vi promenaden, precis som vanligt.
Du snusade i marken, precis som vanligt.
Du åt kaninbajs, precis som vanligt.
Du gick fint i hopp om en godbit, precis som vanligt.
Du stal godis från godisväskan, precis som vanligt.
Du tittade på mig och lade huvudet på sned, precis som vanligt.
Du kikade nyfiket på travhästarna, precis som vanligt.

Du lämnade mig på vår promenad, du behövde ta en annan väg
och jag lät dig gå...

Förlåt min älskade Molly - jag kunde inte hjälpa dig!
Servicehund KORAD Tiboz Amie 1999 - 2008

Ronja

Ronja hittade jag på Fyndtorget i Hallandsposten. Det var hon som valde mig och inte tvärtom. Mamma var en schnauzer (peppar och salt) och fader förmodligen en border collie.
Vi tävlade lydnad upp till Elitklass där hon fick sina tre förstapris, tyvärrr blev det ingen championtitel då hon var blandras.
Ronja blev även min första servicehund.
Ronja lärde mig bl a tålamodets svåra konst, hur glädjefyllt samarbete människa-hund kan vara och mycket mycket annat.

Ronja kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta - jag kan ge 10 år av mitt liv om jag fick henne tillbaka! Nedan följer mina tankar på min vän:

Ronja, min älskade vän – det finns inga ord för den sorg och saknad jag känner nu när du inte finns med oss i flocken längre.

 

Du har betytt mer för mig än jag någonsin kunde förklara för dig!

 

Jag kommer att minnas och sakna:

 

Dina kloka bruna ögon som kunde glittra av bus och av kärlek.

Dina bestämda åsikter som du hävdade med en åsnas envishet.

Din mjuka nos som snusade i min hand.

Din glada glada svans som kunde snurra som en propeller.

Dina sneda leenden som mötte mig när jag varit borta.

Din förmåga att ”sitta vackert” länge i hopp om en godbit.

Din varma tunga som slickade mig i ansiktet.

Din busiga ”rumpa” som du gjorde kullerbyttor efter.

Ditt envisa jagande efter humlorna i trädgården.

Din glädje och stolthet när du var i tjänst som servicehund.

Din tjuriga min när jag trimmade din päls.

Dina glädjetjut när vi åkte med bilen till Brukshundklubben.

Din varma kropp som värmde mina ben när jag frös om dem.

Din förväntansfulla blick när vi delade en glass.

Dina morrningar och skrik när du busade med dammsugarslangen.

Din glädje när vi var ute på våra promenader som kunde vara i timmar.

Din kärlek och tillit till dem som du fann vara värda detta.

 

Men mest kommer jag att sakna dig för att du helt enkelt var -  RONJA!

 

 

Lp ELIT servichund emeritus Ronja 1993 - 2006

Honey

Min första hund som jag så länge hade drömt om!
En underbar golden! Hon var så glad och pigg, ville vara med överallt. Tog några förstapris i Lydnasklass I och vi fick alltid höra av domaren att det var en underbar golden med mycket energi och glädje!
Honey fick tyvärr gå ifrån oss alldeles för ung pga ryggproblem. Det var hårt, varje gång jag besökte brukshundklubben såg jag Honey springa omkring med sin glada svans.

Goldsteps XX Valeria 1991 - 1995