Molly, av rasen tervueren, skulle komma att bli min andra servicehund som tog över efter Ronja.
Tiden stod aldrig still med Molly - full av liv och glädje tog hon varje dag som kom.
Vi tävlade några gånger men det där med att ligga still och framförallt TYST i två minuter medan matte står en bit ifrån - VARFÖR DÅ??? Vi lyckades ta ett förstapris i lydnadsklass I.
Molly fick ont i sin rygg samtidigt med att hon blev väldigt stressad över det mesta som inte var invant och rutin.
Tyvärr fick Molly också lämna oss allt för tidigt men under de dryga nio år vi delade kom hon att ta en stor plats i våra hjärtan.
Lika vacker som hon var på utsidan - lika vackert var hennes hjärta!
Jag kommer aldrig att komma över att jag inte kunde hjälpa henne till ett bättre liv! Texten nedan skrev jag till Molly på min blogg:
Du fanns alltid där vid min sida:
Redo att ge en hjälpande tass närhelst jag behövde
Redo att busa - och aldrig tog du hårt i mig
Redo att slicka tallriken ren efter min middag
Redo att köra in ditt huvud mellan mina knän för lite gos och mys
Redo att med din lena tunga slicka mina tårar
Redo att ligga i sängen och äta ostbågar tillsammans med mig när jag läste en bok
Redo att tala om att här vaktade du
Redo att kramas och lägga din mjuka nos mot min nacke
Redo att jaga ekorrar
Redo att gå FOT vid min sida med viftande svans
Redo att leta godis i skogen med stor energi
Du var redo till allt i vårt liv tillsammans.
Men någonstans på vår väg blev det fel - du var fortfarande en underbar kamrat, du kunde bara inte hantera allt som hände i ditt liv.
Någonstans blev Livet bara för mycket för dig.
Tillsammans gick vi promenaden, precis som vanligt.
Du snusade i marken, precis som vanligt.
Du åt kaninbajs, precis som vanligt.
Du gick fint i hopp om en godbit, precis som vanligt.
Du stal godis från godisväskan, precis som vanligt.
Du tittade på mig och lade huvudet på sned, precis som vanligt.
Du kikade nyfiket på travhästarna, precis som vanligt.
Du lämnade mig på vår promenad, du behövde ta en annan väg
och jag lät dig gå...
Förlåt min älskade Molly - jag kunde inte hjälpa dig!